2013 på torget i Töcksfors hade jag ett tält där jag sålde min lilla bok som jag gett ut året före. Min granne där var Children Aid-Now som också hade ett tält där de informerade om sitt arbete i Etiopien med att hjälpa barn ut ur fattigdom. Detta betyder alltså att de utbildar barnen och i första hand flickor.

Jag kom att prata en hel del med Benny som hade hur mycket som helst att berätta om situationen i landet och vad som man kan göra med ganska lite pengar räknat från våra förhållanden. Resultatet av dessa pratstunder blev att jag beslutade att en viss summa från varje såld bok skulle gå till Children Aid-Nows arbete. Med mej på torget var också min dotterdotter Maja. Hon funderade mycket på vad det berodde på att jag skulle ge pengar från mina böcker till CA-N för. Jag förklarade för henne så gott jag kunde om hur jättefattiga många barn i Etiopien är och att man med lite pengar kan hjälpa dem att få gå i skola. Sen talade jag också om för henne att om de inte kan gå i skola kunde det hända att barnen blev tvungna att gifta sej för att föräldrarna var så fattiga att de inte ens kunde ge barnen mat.

Maja blev tyst ganska länge. Hon funderade på hur detta kunde vara möjligt. Hon kom dock på att även hon som själv var ett barn kunde i alla fall försöka samla pengar och skicka dit. Året därpå var Maja med mej på torget när jag skulle sälja mina böcker. Hon sålde då sitt pyssel för ganska små pengar. Men som hon sa.

Är jag för dyr kanske jag inte får sålt nåt. Är jag billig kanske jag får sålt många och då blir det en del pengar i alla fall. Jag kommer så väl ihåg att hon hade lite olika saker. Marackas av toarullar, blommor av kaffefilter, bokmärken av glasspinnar bland annat. Jag tror att det dyraste hon hade kostade 5 kronor. Men hon fick sålt sitt pyssel. Kommer inte ihåg exakt hur mycket hon fick ihop detta första år, men några hundra blev det allt. Själv är jag också månadsgivare sen flera år tillbaka. Det är så lite man behöver ge för att det ska bli stor skillnad för något barn därborta i Etiopien.

Jag minns inte riktigt hur det började, jag var ju ganska liten när mormor berättade för mej om Children Aid-Now och vad de arbetar med. Men jag vet i alla fall att jag hållit på och sålt pyssel och hantverk i många år.

Jag tycker Children Aid-Nows grej är jättebra. Jag är stolt över att ha hjälpt till så mycket som jag har. Och det har verkligen varit en resa och jag tror att det har hjälpt mej bli den person jag är nu.

Det viktigaste Children Aid-Now håller på med är att förhindra att små flickor måste gifta sej med vuxna gubbar och att de hjälper barn till en framtid när de ser till att de får gå i skola. Jag vet ju att det är så lite pengar som behövs för att det ska göra stor skillnad för dom. Till exempel tror jag att ett helt år för ett barn att gå i skolan kostar mindre än vad man får i barnbidrag en månad här i Sverige. Det visar ju att pengar är värd så olika där och här. Man behöver inte ge så mycket för att det ska göra mycket för dom.